Gula och blåa rosetter

Under tiden jag håller på att plocka ner mitt liv i lådor, där de ska förvaras fram tills den första november, så väcks en hel del minnen. Bland mina saker fann jag en skatt som jag värderar mycket högt. Mina prisrosetter. Som jag fått jobba för dem, de var gråt och tandagnissta, svett och hårt arbete. Jag är glad att mina föräldrar inte köpte ponnysar som gick under benämningen ”rosettplockare” utan valde dem med det lilla extra. Ponnysar som man fick rida och inte åka, som krävde en ryttare och ingen barbiedocka. Ponnytiden var lärorik och något jag är glad för att jag gick igenom men vet ni vad? Jag saknar det inte ett dugg.

20120903-185230.jpg

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s