Under de sista månaderna av 2013 så jag och min bästis att ”nästa år, det ska bli förändringens år”. Jag gillar den inställningen, kommer det ske många små förändringar eller bara ett par tre stycken riktigt stora? Kommer jag klippa lugg eller rent av gifta mig?
När jag var sådär 16-17 år så mins jag att jag satt med mina barndomsvänner på ett café i Ystad och pratade framtid. Jag berättade om min framtid för jag hade planerat allt in i minsta detalj (precis som Sickan). När jag skulle plugga, vad jag skulle plugga, när jag skulle skaffa barn, när jag skulle köpa hus, när jag skulle gifta mig och när jag skulle börja pensionsspara. Då kändes det så skönt att ha allt klart och för mig var det bara att sätta sig på tåget vars räls jag själv byggt och sedan njuta av den oändliga resan. Har ni sett filmerna om Jönssonligan? De där planerna som Sickan tajmar och har färdiga in i minsta detalj, de blir liksom aldrig riktigt som han planerat. Precis som med mitt liv.
Jag vet att det kommer ske stora förändringar i mitt liv i år och jag är glad att just 2014 kommer bli förändringens år för om jag hade suttit i samma sits för bara ett par år sedan så hade paniken slagit ut min hjärnverksamhet och mina hjärtslag helt och hållet. Jag hade inte klarat av det faktum att mitt liv just nu är så förbannat oplanerat och saknar struktur och om jag ska ta: i saknar trygghet. Men vet ni vad? Det är så för bannat spännande att slänga sig ut i ovissheten! Jag är så glad och stolt över mig själv som släppt den där sjuka idealbilden av mitt liv. Jag kommer bli så stark av detta och det kommer vara så nyttigt att se tillbaka på den här tiden och känna att det var värt att spräcka bubblan och gå barfota på grusvägar istället för att åka tåg.
Tut, Tuut!
Den f!na Ina 